När vi läser anvisningar och regler om hur en stafettbana ska vara känner vi att man kan sammanfatta det mesta till ett ord: variation. Det har vi försökt att ta fasta på både när det gäller terrängtyp, orienteringsteknik, och svårighet på kontroller och vägval.
Terrängen som möter löparna har betydligt mindre kupering än de andra SM-distanserna och det kanske kan ställa till det när detaljer som ser tydliga ut på kartan inte alltid är det i verkligheten när det som här är 2,5 meters ekvidistans. Till stor del är det bra sikt och man kan hålla ett högt tempo, men ibland kommer man in i områden med tätare vegetation och sämre sikt. På en del höjdpartier finns berghällar eller gräsbevuxna områden. Mossarna är ofta blöta och tunglöpta, vi får se hur det är den 18:e september.
En nyckel till att orientera bra i detta område är att kunna växla orienteringsteknik. Ibland kan man springa riktigt fort och bara grovorientera och hålla riktningen. I mer svårorienterade partier gäller det att våga bromsa in och finorientera även om det går att springa lika fort. Man bör även på de längre sträckorna läsa kartan ordentligt så man hittar de fina stråken och var man kan förenkla.
En sak vi jobbar mycket med är att tävlingen ska bli så rättvis som möjligt i alla avseenden och att slumpmomenten minimeras. Vi vill att gafflingar ska vara så lika som möjligt både när det gäller löptid och svårighetsgrad. Kontrollerna ska vara placerade så man kan orientera ända fram, det ska inte vara en slump att man råkar se skärmen. Kartan är riktigt bra och redovisar terrängen på ett mycket bra sätt. För att tävlingen ska vara spännande och rolig att följa kommer alla löpare passera en publikkontroll. Kontrollpunkten finns inte med på kartan än men det blir ett lokalt tecken mitt på arenan… Det kommer naturligtvis även att vara rapporter från andra passeringar ute i skogen.
Pubilkkontrollen finns faktiskt med på kartan nu, det blev ett svart kryss.
SvaraRadera